På väg att bli korkad?
I går stod jag ute på min balkong och funderade. Allra mest funderade jag på åt vilket väderstreck jag tittade. Då jag saknar både stenar med mossa och kompass på min balkong tog jag helt sonika fram telefonen och lät den peka ut åt vilket hålla jag stod. Och det är någonting jag gör ofta, jag använder mig flitigt av telefonens alla hjälpfunktioner och jag googlar mer än vad som klassas för hälsosamt. Jag tror att jag börjar oroa mig lite för att jag är på väg att tappa min intelligens (som jag nog aldrig haft men inbillat mig att jag har besuttit) Nu för tiden är det sällan jag gör saker utan att använda dator eller telefon, och det skrämmer mig lite. Fortsätter det så här kommer jag att vara totalblåst vid nästa decennium. Så fortsättningsvis ska jag bli mindre datoriserad och mer odatoriserad om man kan kalla det så, och blogga kommer jag göra på en bit papper med en vanlig penna.
Gröna fingrar, knappast...
I veckan drog jag en repa till Växtriket för att inhandla lite grönsaker till lägenheten då jag kände att det kunde behövas en liten harmonisk touch, om vi ska kalla det för det. Då jag totalt saknar kunskap om allt vad som växter heter letade jag relativt snabbt reda på en av trädgårdsmästarna i butiken och berättade vad jag är ute efter. Jag ville ha blommor i vardagsrum, i hallen, i köket och i blomlådor ute på balkongen. Dom ska vara stora och vita och helst lite strama, inga tantformer, ska inte behöva så mycket ljus eller vatten och på ett skönt allmänt sätt klara sig själv. Jag berättade också att jag gillar orkidéer och att jag är allergisk mot plastblommor. Biträdet såg lite nervös ut när hon började guida mig genom raderna av växtlighet och det kan jag förstå, dom som känner mig vet att jag tar död på en levande krukväxt innan jag fått hem den från plantagen. Men, då vi strosat genom nästan hela den blommande avdelningen kom vi fram till kryddorna. Kryddväxter är egentligen ingenting jag är vidare intresserad av då min matlagning kan liknas med en smärre katastrof, dock så insåg jag att det fanns en lite planta bland kryddorna jag faktiskt är lite smått förälskad i. En planta som tydligen ska vara snudd på omöjlig att ta död på och som sprider sig som konfetti på ett dansgolv. Helnöjd med fyndet köpte jag massor av små plantor och spridde lite senare ut dom i hela lägenheten. Myser gör jag just nu då jag vet att om några veckor kommer jag att kunna dricka Mojito dygnet runt, då en av huvudingredienserna i Mojito är, grönmynta.
Vinordic
Hade en spännande dag igår. Jag och en kollega drog till Älvsjö för att spana in den pågående mässan Vinordic. En våt dröm för alla bartenders, alkoholister och allmänt lössläppta människor. Tanken med utställningen antar jag är att man ska få se och smaka på alla kommande nyheter, knyta kontakter helt enkelt. Verkligheten ser aningen annorlunda ut. Efter ett tag bryr man sig inte så mycket om vad det är man smakar och konversationen med utställarna är inte längre på affärsmässiga nivåer, inte på ett dålig sätt, man är bara lite mer avspänd så att säga. Jag höll mig dock rätt skönt på mattan under hela dagen då jag faktiskt ville komma därifrån med någonting konkret. Och tro mig, sommaren på All in kommer inte enbart att smaka av rabarber och bubblande jordgubbar, den kommer även att leverera extremt välputsade glas.
Någonting till sommaren kanske, en bar helt gjord av is
Handyman
Inofficiellt har jag alltid sett mig som extremt händig. Officiellt har verkligheten talat sitt eget språk och jag inte ens kunnat låtsas vara bra på någonting. Men, här om dagen insåg jag att jag faktiskt är rätt så fingerfärdig, i varje fall om man jämför med stadsborna. Det handlar naturligtvis om småsaker, till exempel vet jag hur man hänger upp en vattenslang på en sån där halvmånformig vattenslanghållare. Jag kan byta bits på en skruvdragare och dessutom är jag en jävel på att installera spotlights. Okej att det här handlar om småsaker, men jag har insett att till och med dom här enklaste saker blir för svåra för kids som inte har levt det "hårda" livet på landet. Dessutom! jag fixade här om dagen att nästan själv, byta ut en diskbänk på jobbet. Vilket inkluderar avstängning av vatten, bort koppling av blandare, avlopp, installation av ny diskbänk tillika avlopp och vatten. Visst, nu slutade det hela med att jag lyckades koppla kallvatten till varmvatten delen och vice versa och avloppet består just nu av en hink under slasken då rören inte passade. Men den står där, och fungerar, typ.
Reducerad vecka
Idag satt jag och funderade på om jag skulle ta och slopa några av veckodagarna som känns meningslösa. Jag kom fram till att måndag och tisdag mest är i vägen och efter moget övervägande kom jag också på att onsdagen inte heller fyller någon större funktion. Resterande veckodagar kan jag leva med. Torsdagen är okej då den känns som en dopparedag inför fredagen. Fredagen är rolig som den är. Lördagen dricker jag Fanta på (som i dagsläget är utbytt mot Ginger ale men jag planerar att återinföra Fantalördagar inom en snar framtid) Söndagen känns som ett nödvändigt ont, som en mix av feel good ångest dag, den måste vara med för att balansera upp. Men sen får det vara vakuum ett tag innan onsdagen börjar igen.
När jag nu har kommit fram till hur jag vill att min veckan ska fungera kommer mitt nästa problem. Vem bestämmer över veckodagarna? Säg att jag vill lämna in en motion om ändrade veckodagar, vem ska jag posta den till? Regeringen? EU parlamentet? FN kanske. Google var inte till någon större hjälp och inte heller Gula Sidorna. Antar att jag får ändra veckan i min egen lilla värld, som jag för övrigt lever och trivs rätt bra i.
Skadeglädje
Bland det absolut roligaste jag vet är när det fastnar toalettpapper under skorna på folk som har besökt hemlighuset. Hysteriskt. Jag älskar min plats i baren som gör att jag har full uppsyn över vilka som köar, vilka som kommer ut och vilka som lyckats fått en bit papper under skorna på vägen ut från toaletterna. Jag vet att min humor klassas som ett extremt lågvattenmärke. Men man måste hitta guldkornen här i livet, om än det nu är en pappersbit under någons sko.
Talang 2012
Jag upptäckte en sak idag, och jag hade det i huvudet för ungefär två sekunder sen och nu är det totalt bortblåst. Jag vet att det hade någonting med något att göra, men nu kommer jag inte riktigt ihåg vad det var jag skulle förmedla. Jag vill minnas att jag JA! Nu kom jag på det, en av mina talanger skulle jag förmedla. Jag insåg det när jag satt på toaletten idag, som alla människor gör, och skulle använda toalettpappret, som alla människor gör. Grejen idag var att pappret var genomblött, totalt genomblött. Lite som om någon försök suga upp en mindre ocean med hjälp av en pappersrulle. Alltså riktigt blött. När jag ser mig om i badrummet inser jag att det inte är bara toalettpappret som är blött. Hela badrummet ser ut att ha deltagit i någon vildare form av vattenaktivitet. Det mesta var blött där inne. Jag vill minnas att jag duschade några minuter innan jag insåg detta, men jag vill också minnas att jag drog igen draperiet ordentligt innan jag drog igång vattnet, det är en sak jag är mycket noga med. Ibland brukar jag klämma fast det med schampoflaskor då jag hatar där draperiet kommer smygande när man tar en riktigt varm dusch. Så antingen har jag hål i draperiet eller så är jag helt enkelt suverän på att blöta ner hela badrummet medan jag duschar.
Hem som i... hem?
Skumt hur snabbt man vänjer sig med bekvämligheter. Semester är nog ändå ett rätt bra påhitt, även om det bör modifieras aningen och förlängas lite lätt. Sverige välkomnade oss hem med snö. Inte mig emot egentligen, men till och med jag hade vant mig med värmen söder över och och tyckte att det var aningen jobbigt att hamna i dom lite mer alternativa väderförhållandena. Snön försvann dock relativt snabbt och jag tror att om jag drar ett riktigt djupt andetag kan jag känna vårdoften.
Thailand 2,2
Jisses, det har hänt massor! Vi sitter just nu på Koh Samui, eller Kossa mu som jag officiellt har döpt om ön till. Här är det lite större och mer folk än på Koh Lipe. På både gott och ont. Här om dagen hyrde vi några skotrar och drog iväg på äventyr. I Thailand är det vänstertrafik. Jag gillar inte trafik över huvudtaget, är inte vänsterhänt och var aldrig speciellt skillad på att skjutsa folk i mina ungdoms dagar. Om jag var svettig i ormhuset var jag minst lika blöt när vi kom fram till vårt utvalda mål, folk kör som idioter här. Eller om det är jag som kör som en idiot det vet jag inte riktigt än, men både jag och mor min överlevde. Vi åkte till ett vattenfall en bit upp i berget, riktigt mäktigt. Lillasyster var dock inte helt nöjd och bestämmer sig för att klättra upp för berget för att se bättre. Sagt och gjort. Fem svenskar och en svensk med utländsk bakgrund (det är så dom skriver i tidningarna om turister försvinner) ger sig utan machete ut i den Thailändska djungeln för att uppleva äventyr. Bergsklättring hardcore blev det och jag ångrade lite att jag inte rört mig mer än mellan baren och skuggan på stranden den senaste tiden, det kändes att man slappat av. Men, efter en timmes intensiv klättring hittar vi en vy helt klart värd strapatsen. Suverän utsikt och osaltat vatten att svalka sig i. Thailand har lite guldkorn i varje fall.
Thailand 1,9
Snabba vändningar. Idag drog vi från Langkawi till Kuala Lumpur och nu måste jag faktiskt säga att det börjar likna någonting. Språket i Malaysia är inte alls lika jobbigt som det i Thailand, jag fattar fortfarande inte ett skit av vad folk vill av mig, på på nått sätt känns det ändå lite bättre. Idag tog vi någon form av bakvänd tunnelbana (det gick i luften istället för under marken) till ett högt torn som vi självklart skulle åka upp i. Varför alla aktiviteter hittills har handlat om entvida vatten eller höjder har jag svårt att förstå. Utsikten däremot uppe från tornet var suverän. Hutlöst stor stad! Efter en snabb hiss ner till bottenplan drar vi iväg för att titta på vilda djur. Bortsett från ödlan i mina shorts på Koh Lipe får nog den här delen av resan klassas som den värsta. Ormar, spindlar, och andra diverse predatorer trängdes om utrymmet att få skrämma skiten ur stackars svenska turister. Jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv som nu, den här gången mina systrar i uppbackning av min mamma får släpa mig igenom terrarierna. Jag hatar kräldjur! Saken blir inte bättre av att när vi ska ta oss ut skräckhuset kommer det en snubbe och kastar en femton meter lång kungskobra runt min syster hals (i verkligheten kan det ha varit en knappa meter lång pyton också) och totalt blockerar vägen ut. Malaysia sjönk långt ner på min lista över gästvänliga länder, man blockerar inte utgångar med ormar. Men efter att ha fintat ormen och svingat mig vi lianer i taket mot friheten (eller efter min mamma bad ormkillen plocka bort kräldjuret så hennes son kunde gå därifrån) tog vi oss hem till hotellet. Förbereder oss nu för en lite tur på stan. Kuala Lumpur, vad har du mer än ormar i rockärmen?
Asiater har komplex för sin längd, därför bygger dom höga hus
Thailand 1,8
Så, Thailand är ett minne blott och jag har efter en halv dag med alternativa färdmedel tagit mig till Langkawi. Vaknade i morse av vad jag tog för givet var en enorm flodvåg som slog mot fönstret, insåg lite senare att det regnade, eller förlåt REGNADE! Det var ingen liten skur det bjöds på och det var med all rätt jag en timme senare stod dyngsur på stranden med min gröna ryggsäck, huvudet lutat i ungefär 30 grader och stirrar mycket skeptiskt på vågorna som jag uppskattade till ungefär 7 meter som slog mot stranden, eller det som fanns kvar av stranden. Meningen var att vi skulle åka båt. Lite små panik fick jag, inte för att båten skulle sjunka, jag är sjöduglig. Men jag blev rädd att jag skulle bli kvar i Thailand. Tanken slog mig att jag är inte lämpad att bli strandsatt här. Men innan jag brottats klart med mina tankar om vad jag skulle jobba med om jag nu blev kvar i Thailand hade vädret lättat (det här tog kanske tre timmar) och vi fick sätta oss på en moped, åka till andra sidan av ön, sätta oss i en longtiailbåt (har säker något inhemskt namn) få soppatorsk, vada i land (en meter djupt vatten) sätta oss i en ny båt, ta oss ut till färjan och dra iväg till Malaysia, lätt fuktiga. Väl framme, några timmar senare än planerat checkar vi in på ett hotell och drar iväg för att kolla på Langkawi Sky Bridge. Då jag på förhand inte brytt mig det minsta av att kolla på resplanen får jag en smärre knut i magen när jag inser att vi ska sätta oss i en lite skolåda fastknuten i ett snöre och åka upp till dryga 650 meters höjd för att gå på en bro. Ångest, lite kanske. Men vilken resa det var. Man såg hutlöst långt och känslan av att glida fram över trädkronorna var jättehäftig. Tyvärr var det rätt så molnigt när vi kom upp så utflykten på bron uteblev. Väl hemma svidar vi om och går ut för att äta och under den här middagen sätter Patrik punkt för Asiatiskt cocktailkultur. Den suger, hårt, riktigt hårt. Efter tre drinkar på olika ställen har jag bestämt mig för att det är öl man dricker i Asien, blanda rusdrycker är någonting dom måste lära sig.
.
Thailand 1,6
I helvete! Det hinner inte gå en vecka innan jag ligger i kramper och vill dö. Min mage hatar mig och jag hatar min mage. Allra mest hatar jag Pad Thai, för jag tror det är hans fel att jag mår som jag gör. (Min familj påstår att det är vätskebrist och baserar det på att jag drucket en kvarts deciliter vatten under resans gång och att den intog utspädd med x antal centiliter whisky, men jag tror annat) Medan mina systrar och deras respektive är ute och snorklar ligger jag i fosterställning under min palm och sover. När jag ligger där i godan ro och mår aningen bättre känner jag någonting krypa under mitt knä, jag sätter mig snabbt upp och ser en ödla krypa in i mina shorts. Jag försöker hålla mig lugn och skulle gärna skriva att jag helt sonika plockade bort ödlan men ska sanningen fram skrek jag som en liten skolflicka sprang en halvmil efter stranden. Mitt humör är inte på topp. Mina systrar kommer hem glada i hågen och matar mig med yoghurt, tack för det, jag älskar yoghurt.
Thailand 1,5
Det går inte så bra för mig... Solen kan jag stå ut med, jag marinerar mig en gång i halvtimmen med sylskyddsfaktor 50 (för barn med känslig hy egentligen) och håller till i skuggan under en palm, svalkar mig med en öl lite då och då så värmen står jag ut med. Mitt främsta problem är maten. Bristen på svensk husmanskost och amerikansk snabbmat är större än jag räknat med och jag har tvingats äta asiatmat. Alla som provat någon form av asiatmat och framför allt asiatmat i någon del av Asien vet att styrkan i en liten tugga får en liter tabasco att skämmas. Maten här är inte skapad för känsliga svennetarmar och bör intas med enorm försiktighet. Dom senaste dagarna har jag ätit Pad Thai, det kan liknas lite med thailändarnas version av pytt i panna, smakar inte så mycket och är inte så starkt. Det är så jag klarar kosten, Asiatisk pytt i panna.
Kommer senare under resan skriva en lista på vart man får den den bästa Pad Thaien
Thailand 1,4
Djungel var det. Vi har tagit oss ut till ön Koh Lipe, töntigt namn till och börja med. För att ta sig hit ut är det uthålligt fjärilssim eller speedboat som gäller, och vara beredd på väta, bryggor och ordentliga hamnar är ingenting man använder sig av här, man vadar helt enkelt in till stranden, vadar, i meterdjupt vatten... I land kom vi till sist i varje fall och tack och lov fanns det en bar på stranden där jag kunde ta mig en stärkande tår (fem sex) Bungalowen (försök själv att böja bungalow på svenska) vi hyr in oss i är spartanskt inrett med tillhörande husdjur i tak på väggar och inne i badrum. Ödlor... och kackerlackor... Jag vet att jag kommer att trivas här...
Den första ödlan, när jag insåg att dom förmodligen inte skulle bita ihjäl mig, döpte jag till Anton, han kröp mest omkring och såg allmänt dumsöt ut
Thailand 1,3
Den som myntade uttrycket att sjön suger har aldrig varit i Thailand, jag gillar inte läget. Jag har äntligen nått fast mark, men att det ska behöva ta sån hutlös lång tid att ta sig framåt, det tar evigheter och självklart är det bara jag som inte kan sova. Svettig och allmänt tilltuffsad sitter man och vrider sig i flygplansstolen. Någonstans ovanför Indien provar jag att försiktigt ta av mig skorna för första gången på ungefär 20 timmar, jag lovar, hade inte hela planet sovit innan hade det definitivt gjort det efter fy fan. Mina fötter borde klassas som miljöskadligt avfall. Efter landning blev det inte mycket bättre, i två timmar köade jag för att visa mitt pass. Okej om folk köar två timmar för att få se det men jag ska inte behöva! Imorgon beger vi oss ut i djungeln, jag som inte trodde det kunde bli värre...
